Sista dagen i Polen och varför jag älskar att vara här
Ja idag har vi sista dagen här på träningsanläggningen i Bielsko-Biala för imorgon styr vi hem mot Sverige för att ladda upp inför de två landskamperna mot Danmark.
Jag är nog en av dem i laget som varrit på flest träningsläger i Polen (är mitt 11:e i ordningen just nu) och det har varit en berg- och dalbana av känslor och upplevelser under de allra flesta av dem. Jag gissar att vissa av er som läser vår blogg har varit med på läger här i Polen men långt ifrån alla av våra läsare har fått uppleva Polen på riktigt, så jag tänkte försöka sammanfatta mina upplevelser av Polen.
Min första Polenresa gick till Puck våren 2008 var en skräckblandad upplevelse då allt var nytt, jag hade aldrig ätit polsk mat, aldrig spelat mot polskor förut och inte heller levt en hel vecka på polsk mark. Tårarna sprutade när jag fick reda på att jag just ätit komage till middag, jag var ny i laget och hade ingen vidare koll, polskorna var enorma och slog så galet hårt och vi vann inte särskilt många matcher. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en dans på rosor men vi skrattade oss igenom de svåra situationer som uppstod, jag lärde mig massor och det är en resa jag aldrig glömmer.
Efter den här resan så rullade alltså Polenresorna på och det har blivit toalt 11st som sagt. De har fyllts av goda våfflor, bad efter träningar, massor av matcher mot grymt bra motstånd, frisörbesök, tusentals bolltouch, bra fyspass, bra shopping, försenade flyg, konstiga hotell, midsommarfirande, skräckfyllda bussresor, sightseeing i bergen, rookietal, grymt goda soppor m.m
Under alla mina Polenresor har det verkligen varit blod, svett och tårar. Det har stundtals varit riktigt tufft mentalt, kroppen har gjort ont och vi har mitt i detta tränat hårdare än någonsin. Men även om det har varit tufft så längtar jag alltid efter nästa Polenresa och det ser jag som ett kvitto på att vi har det riktigt bra här. I Bielsko-Biala bor vi på en bra anläggning med hotell, hall, gym, behandlingsrum & tvättmöjligheter i en och samma byggnad vilket underlättar. Vi har lärt oss att njuta av Polen och ta vara på det som finns att göra utanför hallen också, så som billig shopping & frisörbesök.
Men det som jag ändå vill lyfta som det allra viktigaste under våra Polenresor är motståndet vi får möjligheten att möta. Förra året mötte vi ett topplag från polska förstaligan, något som inget annat svenskt lag har fått möjligheten att göra. Detta blandat med massor av matcher mot lag från 2:a och 3:e ligan (som är betydligt bättre nivå på än våra svenska serier!) gör att dessa matcher är den bästa träning vi svenska spelare kan få. Det är stora, fysiska spelare med grym bollkontroll och som inte ger bort en enda poäng gratis. Vi behöver slita, jobba som ett lag och hela tiden utmana oss själva för att ta poäng, set och vinna matcher mot dessa lag. Det är viktigt att vi får fortsätta matcha mot den här typen av lag och jag hoppas att nya spelare som kommer in i landslaget kan få möjligheten att få fortsätta med detta, det är en otrolig möjlighet vi har här nere!!
Så sammanfattningen av detta är att jag på något sätt älskar Polen och hoppas att vi får fler chanser att komma hit och spela & träna under kommande landslagssäsonger. Sitter du som gammal landslagsspelare där hemma och läser detta så kommentera gärna med ditt bästa Polenminne så kan vi skriva ett inlägg med massor av Polenminnen :) Jag har alldeles för många bra minnen härifrån för att bara kunna välja ett, så jag får fundera lite extra på det!
Jag är nog en av dem i laget som varrit på flest träningsläger i Polen (är mitt 11:e i ordningen just nu) och det har varit en berg- och dalbana av känslor och upplevelser under de allra flesta av dem. Jag gissar att vissa av er som läser vår blogg har varit med på läger här i Polen men långt ifrån alla av våra läsare har fått uppleva Polen på riktigt, så jag tänkte försöka sammanfatta mina upplevelser av Polen.
Min första Polenresa gick till Puck våren 2008 var en skräckblandad upplevelse då allt var nytt, jag hade aldrig ätit polsk mat, aldrig spelat mot polskor förut och inte heller levt en hel vecka på polsk mark. Tårarna sprutade när jag fick reda på att jag just ätit komage till middag, jag var ny i laget och hade ingen vidare koll, polskorna var enorma och slog så galet hårt och vi vann inte särskilt många matcher. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en dans på rosor men vi skrattade oss igenom de svåra situationer som uppstod, jag lärde mig massor och det är en resa jag aldrig glömmer.
Efter den här resan så rullade alltså Polenresorna på och det har blivit toalt 11st som sagt. De har fyllts av goda våfflor, bad efter träningar, massor av matcher mot grymt bra motstånd, frisörbesök, tusentals bolltouch, bra fyspass, bra shopping, försenade flyg, konstiga hotell, midsommarfirande, skräckfyllda bussresor, sightseeing i bergen, rookietal, grymt goda soppor m.m
Under alla mina Polenresor har det verkligen varit blod, svett och tårar. Det har stundtals varit riktigt tufft mentalt, kroppen har gjort ont och vi har mitt i detta tränat hårdare än någonsin. Men även om det har varit tufft så längtar jag alltid efter nästa Polenresa och det ser jag som ett kvitto på att vi har det riktigt bra här. I Bielsko-Biala bor vi på en bra anläggning med hotell, hall, gym, behandlingsrum & tvättmöjligheter i en och samma byggnad vilket underlättar. Vi har lärt oss att njuta av Polen och ta vara på det som finns att göra utanför hallen också, så som billig shopping & frisörbesök.
Men det som jag ändå vill lyfta som det allra viktigaste under våra Polenresor är motståndet vi får möjligheten att möta. Förra året mötte vi ett topplag från polska förstaligan, något som inget annat svenskt lag har fått möjligheten att göra. Detta blandat med massor av matcher mot lag från 2:a och 3:e ligan (som är betydligt bättre nivå på än våra svenska serier!) gör att dessa matcher är den bästa träning vi svenska spelare kan få. Det är stora, fysiska spelare med grym bollkontroll och som inte ger bort en enda poäng gratis. Vi behöver slita, jobba som ett lag och hela tiden utmana oss själva för att ta poäng, set och vinna matcher mot dessa lag. Det är viktigt att vi får fortsätta matcha mot den här typen av lag och jag hoppas att nya spelare som kommer in i landslaget kan få möjligheten att få fortsätta med detta, det är en otrolig möjlighet vi har här nere!!
Så sammanfattningen av detta är att jag på något sätt älskar Polen och hoppas att vi får fler chanser att komma hit och spela & träna under kommande landslagssäsonger. Sitter du som gammal landslagsspelare där hemma och läser detta så kommentera gärna med ditt bästa Polenminne så kan vi skriva ett inlägg med massor av Polenminnen :) Jag har alldeles för många bra minnen härifrån för att bara kunna välja ett, så jag får fundera lite extra på det!
// #5 Andréa, en rutinerad Polenresenär