Servemottagningslineupen, spelade sin stabilaste match idag, vinstgivande! 3-0 seger till Sverige
Dubbelbytesparet som grundade vinsten av set 2
Line up och nationalsång vid dagens landskamp i Holtehallen, Köpenhamn
Uppvärmningsträning Holtehallen Danmark
Damlandslaget på plats i Köpenhamn
De rutinerade duon Aida och Andrea håller koll på spelet.
Stängt
enbenare på gång!
bollvinst i turneringen i Gliwice
Sista dagen i Polen och varför jag älskar att vara här
Ja idag har vi sista dagen här på träningsanläggningen i Bielsko-Biala för imorgon styr vi hem mot Sverige för att ladda upp inför de två landskamperna mot Danmark.
Jag är nog en av dem i laget som varrit på flest träningsläger i Polen (är mitt 11:e i ordningen just nu) och det har varit en berg- och dalbana av känslor och upplevelser under de allra flesta av dem. Jag gissar att vissa av er som läser vår blogg har varit med på läger här i Polen men långt ifrån alla av våra läsare har fått uppleva Polen på riktigt, så jag tänkte försöka sammanfatta mina upplevelser av Polen.
Min första Polenresa gick till Puck våren 2008 var en skräckblandad upplevelse då allt var nytt, jag hade aldrig ätit polsk mat, aldrig spelat mot polskor förut och inte heller levt en hel vecka på polsk mark. Tårarna sprutade när jag fick reda på att jag just ätit komage till middag, jag var ny i laget och hade ingen vidare koll, polskorna var enorma och slog så galet hårt och vi vann inte särskilt många matcher. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en dans på rosor men vi skrattade oss igenom de svåra situationer som uppstod, jag lärde mig massor och det är en resa jag aldrig glömmer.
Efter den här resan så rullade alltså Polenresorna på och det har blivit toalt 11st som sagt. De har fyllts av goda våfflor, bad efter träningar, massor av matcher mot grymt bra motstånd, frisörbesök, tusentals bolltouch, bra fyspass, bra shopping, försenade flyg, konstiga hotell, midsommarfirande, skräckfyllda bussresor, sightseeing i bergen, rookietal, grymt goda soppor m.m
Under alla mina Polenresor har det verkligen varit blod, svett och tårar. Det har stundtals varit riktigt tufft mentalt, kroppen har gjort ont och vi har mitt i detta tränat hårdare än någonsin. Men även om det har varit tufft så längtar jag alltid efter nästa Polenresa och det ser jag som ett kvitto på att vi har det riktigt bra här. I Bielsko-Biala bor vi på en bra anläggning med hotell, hall, gym, behandlingsrum & tvättmöjligheter i en och samma byggnad vilket underlättar. Vi har lärt oss att njuta av Polen och ta vara på det som finns att göra utanför hallen också, så som billig shopping & frisörbesök.
Men det som jag ändå vill lyfta som det allra viktigaste under våra Polenresor är motståndet vi får möjligheten att möta. Förra året mötte vi ett topplag från polska förstaligan, något som inget annat svenskt lag har fått möjligheten att göra. Detta blandat med massor av matcher mot lag från 2:a och 3:e ligan (som är betydligt bättre nivå på än våra svenska serier!) gör att dessa matcher är den bästa träning vi svenska spelare kan få. Det är stora, fysiska spelare med grym bollkontroll och som inte ger bort en enda poäng gratis. Vi behöver slita, jobba som ett lag och hela tiden utmana oss själva för att ta poäng, set och vinna matcher mot dessa lag. Det är viktigt att vi får fortsätta matcha mot den här typen av lag och jag hoppas att nya spelare som kommer in i landslaget kan få möjligheten att få fortsätta med detta, det är en otrolig möjlighet vi har här nere!!
Så sammanfattningen av detta är att jag på något sätt älskar Polen och hoppas att vi får fler chanser att komma hit och spela & träna under kommande landslagssäsonger. Sitter du som gammal landslagsspelare där hemma och läser detta så kommentera gärna med ditt bästa Polenminne så kan vi skriva ett inlägg med massor av Polenminnen :) Jag har alldeles för många bra minnen härifrån för att bara kunna välja ett, så jag får fundera lite extra på det!
Jag är nog en av dem i laget som varrit på flest träningsläger i Polen (är mitt 11:e i ordningen just nu) och det har varit en berg- och dalbana av känslor och upplevelser under de allra flesta av dem. Jag gissar att vissa av er som läser vår blogg har varit med på läger här i Polen men långt ifrån alla av våra läsare har fått uppleva Polen på riktigt, så jag tänkte försöka sammanfatta mina upplevelser av Polen.
Min första Polenresa gick till Puck våren 2008 var en skräckblandad upplevelse då allt var nytt, jag hade aldrig ätit polsk mat, aldrig spelat mot polskor förut och inte heller levt en hel vecka på polsk mark. Tårarna sprutade när jag fick reda på att jag just ätit komage till middag, jag var ny i laget och hade ingen vidare koll, polskorna var enorma och slog så galet hårt och vi vann inte särskilt många matcher. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en dans på rosor men vi skrattade oss igenom de svåra situationer som uppstod, jag lärde mig massor och det är en resa jag aldrig glömmer.
Efter den här resan så rullade alltså Polenresorna på och det har blivit toalt 11st som sagt. De har fyllts av goda våfflor, bad efter träningar, massor av matcher mot grymt bra motstånd, frisörbesök, tusentals bolltouch, bra fyspass, bra shopping, försenade flyg, konstiga hotell, midsommarfirande, skräckfyllda bussresor, sightseeing i bergen, rookietal, grymt goda soppor m.m
Under alla mina Polenresor har det verkligen varit blod, svett och tårar. Det har stundtals varit riktigt tufft mentalt, kroppen har gjort ont och vi har mitt i detta tränat hårdare än någonsin. Men även om det har varit tufft så längtar jag alltid efter nästa Polenresa och det ser jag som ett kvitto på att vi har det riktigt bra här. I Bielsko-Biala bor vi på en bra anläggning med hotell, hall, gym, behandlingsrum & tvättmöjligheter i en och samma byggnad vilket underlättar. Vi har lärt oss att njuta av Polen och ta vara på det som finns att göra utanför hallen också, så som billig shopping & frisörbesök.
Men det som jag ändå vill lyfta som det allra viktigaste under våra Polenresor är motståndet vi får möjligheten att möta. Förra året mötte vi ett topplag från polska förstaligan, något som inget annat svenskt lag har fått möjligheten att göra. Detta blandat med massor av matcher mot lag från 2:a och 3:e ligan (som är betydligt bättre nivå på än våra svenska serier!) gör att dessa matcher är den bästa träning vi svenska spelare kan få. Det är stora, fysiska spelare med grym bollkontroll och som inte ger bort en enda poäng gratis. Vi behöver slita, jobba som ett lag och hela tiden utmana oss själva för att ta poäng, set och vinna matcher mot dessa lag. Det är viktigt att vi får fortsätta matcha mot den här typen av lag och jag hoppas att nya spelare som kommer in i landslaget kan få möjligheten att få fortsätta med detta, det är en otrolig möjlighet vi har här nere!!
Så sammanfattningen av detta är att jag på något sätt älskar Polen och hoppas att vi får fler chanser att komma hit och spela & träna under kommande landslagssäsonger. Sitter du som gammal landslagsspelare där hemma och läser detta så kommentera gärna med ditt bästa Polenminne så kan vi skriva ett inlägg med massor av Polenminnen :) Jag har alldeles för många bra minnen härifrån för att bara kunna välja ett, så jag får fundera lite extra på det!
// #5 Andréa, en rutinerad Polenresenär
En tuff match som slutade med vinst
Hej igen! Idag har vi haft tuff matchning mot ett polskt klubblag som spelar i andraligan här. Först så mötte de danskorna och vann över dem med 3-0. Vi gav ett bättre motstånd och lyckades vinna med 3-2 (25-15, 26-28, 24-26, 25-10, 15-9). Detta på grund av ett mycket bra block och försvarsspel från vår sida. Även servemottagningen fungerade bra och vi slet upp alla långa bollar, gav aldrig upp. Våra bra servar gjorde deras mottagning skakig och de klarade inte av att spela deras snabba spel. Många i laget gjorde sin hittills bästa landskamp och inprincip alla var inne på plan och lirade. Nu är det dags att sova för i morgon väntar en mini-turnering utanför Bielsko.
Hälsningar Jo-Jo och Sofie
Vinst igen!
Hej på er! Idag har vi haft en bra dag här i Polen. Träningen imorse var uppdelad centrar/libero och spikers, vi passare var med på båda, eller alla tre kanske jag ska säga. Mellan bollpassen körde vi nämligen ett core/konditionpass med sanna samt ett dans/kordination, grymt kul och bra träning för magen.Träningarna rullar på bra och vi växer verkligen som lag. Ikväll spelade vi match mot Danskorna igen och vann med 3-2 (spelade alla fem set till 25) heja Sverige. I morgon väntar nya matcher mot polska klubblag, så otroligt kul att vi får såhär mycket och bra matchning! Kul att så många är inne och kikar här, vi ska hålla er så uppdaterade vi kan.
Hälsningar Sofie
Turneringsspel!
Trots att vi bara har några få träningspass i kroppen som lag under denna samlingen var det igår dags att spela turnering. Vi testade på matchspel redan i fredagskväll och då var det vårt danska resesällskap som stod för motståndet. Den matchen vann vi med 5-3 och det var en bra match för att få koll på hur vi ligger till, vad vi behvöver jobba vidare på och för alla att få känna på hur det är att spela mot internationellt motsånd.
Tillbaka till turneringen igår då. Lagen som deltog i turneringen var landslagen från Sverige, Danmark & Vitryssland + ett klubblag från den polska andraligan. Vi spelade två matcher under dagen, mot Vitryssland och laget från Polen.
Första matchen var mot Vitryssland, ett lag vi aldrig spelat mot tidigare men då vi har spelat mot östeuropeiska lag förut så vi visste ungefär vad som väntade. De var stora, starka och tryckte på med mycket power i så väl anfall som serv. Vi svarade upp bra och höll i ett aggersivt anfallsspel och lyckades stundtals även ha ett bra servtryck. Det märks att vi precis är i uppstarten av samlingen men vi gör mycket bra grejer och nu är målet att göra dem oftare och hålla i vårt spel i längre perioder. Matchen förlorade vi med 3-0 men det var bara att ladda om då nästa match skulle starta 25 min senare.
Matchen mot polskorna var väldigt jämn i första set men tyvärr förloade vi med 27-25. Även här hade vi bra servtryck och fick även igång vårt block/defense bättre vilket gjorde att vi kunde vinna fler bollar i transition. I andra set hade vi ett bra och varierat anfallsspel samtidigt som vår servmottagning fungerade bra och vi vann setet på ett övertygande sätt. Tyvärr fanns det inte tid för att spela ett tredje set men vi räknade ut att vi hade vunnit fler bollar totalt så vi tilldelade oss själva segern ;)
Den här turneringen var riktigt bra och motståndet vasst. Det är alltid så otroligt roligt att få möta stora, fysiska, tekniska och bollsnåla lag, det ger en verkligen massvis av motivation och jag önskar att fler svenska spelare fick möjligheten att spela mot den här typen av motstånd!!
Tillbaka till turneringen igår då. Lagen som deltog i turneringen var landslagen från Sverige, Danmark & Vitryssland + ett klubblag från den polska andraligan. Vi spelade två matcher under dagen, mot Vitryssland och laget från Polen.
Första matchen var mot Vitryssland, ett lag vi aldrig spelat mot tidigare men då vi har spelat mot östeuropeiska lag förut så vi visste ungefär vad som väntade. De var stora, starka och tryckte på med mycket power i så väl anfall som serv. Vi svarade upp bra och höll i ett aggersivt anfallsspel och lyckades stundtals även ha ett bra servtryck. Det märks att vi precis är i uppstarten av samlingen men vi gör mycket bra grejer och nu är målet att göra dem oftare och hålla i vårt spel i längre perioder. Matchen förlorade vi med 3-0 men det var bara att ladda om då nästa match skulle starta 25 min senare.
Matchen mot polskorna var väldigt jämn i första set men tyvärr förloade vi med 27-25. Även här hade vi bra servtryck och fick även igång vårt block/defense bättre vilket gjorde att vi kunde vinna fler bollar i transition. I andra set hade vi ett bra och varierat anfallsspel samtidigt som vår servmottagning fungerade bra och vi vann setet på ett övertygande sätt. Tyvärr fanns det inte tid för att spela ett tredje set men vi räknade ut att vi hade vunnit fler bollar totalt så vi tilldelade oss själva segern ;)
Den här turneringen var riktigt bra och motståndet vasst. Det är alltid så otroligt roligt att få möta stora, fysiska, tekniska och bollsnåla lag, det ger en verkligen massvis av motivation och jag önskar att fler svenska spelare fick möjligheten att spela mot den här typen av motstånd!!
Nu tränar vi vidare hemma i Bielsko-Biala och redan ikväll kör vi match igen mot danskorna :)
// #5 Andréa
2013 samlingen är igång!
Säsongen 2013 är igång för damlandslaget.
Har i dag 10 maj haft vår första träningsdag i Bielsko Biala. Träningspass på morgonen med inriktning servemottagning o anfall.
På kvällspasset träningsspel mot Danmark, 8 set spelades och alla spelare var in action. 8 set avklarades och 5-4 i setmatchen till Sverige. Matchen på centercourt blev knapp vinst för Danmark med 3-2.
Nu ska middag ätas och sen ser vi fram emot morgondagens turnering med träningsmatch mot Vitryssland.
Har i dag 10 maj haft vår första träningsdag i Bielsko Biala. Träningspass på morgonen med inriktning servemottagning o anfall.
På kvällspasset träningsspel mot Danmark, 8 set spelades och alla spelare var in action. 8 set avklarades och 5-4 i setmatchen till Sverige. Matchen på centercourt blev knapp vinst för Danmark med 3-2.
Nu ska middag ätas och sen ser vi fram emot morgondagens turnering med träningsmatch mot Vitryssland.
Det finns ingen tid att gråta över dem som inte var här.
Det finns ingen tid att gråta över dem som inte var här.
Till slut har jag bestämt mig att skriva min syn på vår resa. Kanske inte bara det, kanske också en liten hyllning till alla tjejer som var med på denna resa.
Denna resa var annorlunda än tidigare resor men också mer intressant för mig. Hur skulle det gå? 7 nya spelare i laget är en ganska stor utmaning för tränare och hela staben.
Av flera anledningar kunde vi inte spela med det lag vi har tänkt oss från början och det ansvaret, tyvärr, måste förbundet ta på sina axlar. Som ledningsgrupp i landslaget hade vi inte tid att gråta över de som inte var här. Vi hade ett uppdrag att från 13 olika individer bygga en lag.
Jag vill påstå att detta gäng tjejer var absolut ett av dem bästa vi har haft i Svenska Landslaget. Enlig flera utländska åsikter har vårt unga Svenska lag mycket bra struktur men saknar power. Och det är kanske det, man ska ta ut till klubbarna.
För dem flesta av tjejerna var det ett första ”rendezvous” med internationell volleyboll på hög nivå. Där spela man snabbt, där servar man 80 km i timme, där man är stor, stark och äter upp den svenska snällheten till frukosten.
Jag blev mycket glad när jag hörde att flera av tjejer tyckte att det kanske är tid att ändra tänkandet i den svenska volleybollen. Många av dem hade inte den blekaste aning om hur man läser en gameplan, har aldrig korrigerat sina matcher individuellt med Data Video. Aldrig tränat så intensivt och effektivt som under denna resa.
Måste säga att våra tjejer mognade på kort tid, inte bara som spelare men också som individer. De fick lära sig att ta ansvar för sig själv och andra.
Katta har tappat under denna resa bara ett par skor och nästan medicin väskan men det tycket hon själv att det var absolut det minsta hon har gjort på jätte länge och att hon vuxit i sin ansvarsroll.
För Madde och Nellie var den resan mycket lärorik, känslomässigt, många tårar men också dos av envishet som jag tycker är bara positiv. Madde var stor profil också i Israel där en lokal fotograf vill plåta henne till varje pris, sprang runt hallen och bad om tillåtelse. Brrrrrrrrr. Hur mycket Ni två tar åt er av resan det beror bara på Er själva. Men framtiden står definitiv med öppen dörr för ER.
Freja var min joker kort i laget. Man lärt sig att hon inte är lilla Freja som hon ser ut och kunde lita på Freja när det gäller. Tjejen som utvecklas hela tiden med stor potential när hon tänker och hon fatta.
Linn är arbetsnarkoman på sin position . Hoppa till allt som rör sig i närheten av nät och henne. Tystlåten myra som dansar som galning.
Carro (som alla undrade: Varför hon är med?) visade sig vara det avgörande kortet i flera matcher. A-hahaha upplevelse för de flesta. (”annanas”). Tjejen som är nyfiken på allt som finns runt omkring henne och inte bara det.
Kajsa var generalen i baklinjen som föddes på nytt som volleybollspelare och som libero. Först nu fattade hon hur man spela på den positionen på en högre nivå. Tjej med skin på näsan och så ödmjuk i sitt umgänge med alla andra. Hoppas Kajsa, att mina ord hjälpte dig i omklädningsrummet.
Andrea, Aida, Åsa Tina vara äldsta landslagspelarna. Ni har ansvarat för hela truppen, man kunde lita på Er. Det kändes trygg att ha med Er. Extra krydda var mina små stunder med Tina i bussen eller stor nyfikenhet vad Åsas kassar innehöll efter shopping – hmmmm.
Sara som försökte spela på allt, modig, smart utan några bromsar alls. Hjälpsamt och samtidigt en liten gangster med solglasögon (balkongen på Bielsko hotellet)
Till sist och inte minst Anna-panna. En tjej som imponerat på mig mycket på sistone. Har utvecklats sig enorm under resan gång men som inte tror till 100% på sina handlingar på plan och då stör det hennes spel. Stundvis spelar hon på hög internationell nivå som varvas med typisk svensk nivå. Hon behöver kontinuerligt spel mot de bästa lagen för att utveckla sitt spel.
Många personer undrar: ”Varför reser vi med landslaget och spelar internationellt när inte alla de bästa svenska spelare är med? Det kostar mycket och ni vinner aldrig.” Fick också höra att: ”Om ni inte har det bästa laget då kanske ni ska spela mot Albanien.” (för kännedom Albanien ligger på 69 plats i rankingen, lilla Sverige 108).
Genom att vi får åka till Universiaden, EM, VM- kval har vi unika tillfälle att spela mot de största volleybollnationerna i världen. Tjejerna för inspiration med sig hem om hur man spelar volleyboll på högsta nivå och kan sedan berätta i klubbarna vad krävs för att spela bättre volleyboll.
Det tillhör inte det vanliga att de stora, medelstora nationerna står i kö för att bjuda oss till internationellt spel. Tack vare vår landslagsstabs ledare kan vi matcha mot polska lag från div1 till landslaget eller spela mot Danmark. Ingen vill spela mot sämre lag, alla vill spela mot bättre och det behövs kontakter och tid för att kunna fixa detta.
Jag har aldrig hört talas om att ett landslaget byter 7-8 spelare varje år och kunna utveckla sig i den takten som övriga landslag gör i Europa.
• Är det slut på spelare i Sverige?
• Varför slutar våra svenska spelare så tidig?
Var ligger felet? Vi i Sverige är inte annorlunda än i andra länder. Vad behöver vi ledare som styr gruppen åstadkomma för att det ska fungera?
• Varför ska vi på landslagssamlingarna lära spelarna grundpositionerna, spelförståelse, läsa gameplaner från data volley och data video och mycket annat? Vad gör tränarna i klubbarna i Sverige? Är det bara vinst i den lilla Sverige som räknas, att vinna över KVK eller Lindesberg?
Självklart är det viktig men …
Vi måste tänka i andra dimensioner, inte bara vår lilla liga. Jag tror att dem flest är vinstsugna. När kommer vår tid? Vi måste samla krafter för att lyfta oss över gränser. Spelare, ledare och hela förbundet. Använda oss av moderna metoder både i träningsformer som i förvaltning av stor organisation som idrottsförbundet med externa företag som är kunniga att lyfta fram det som är bäst.
Utveckling av våra svenska spelare gå för långsamt. Fel system-tror jag inte. Jag vet, att tränarna på Volleybollgymnasiet gör ett fantastiskt jobb. Men det duger inte. För att vi ska börja konkurrera måste man träna mycket mer än 3 timmar 4-5 gånger i veckan. De flesta lag i Europa tränar 6-7 timmar per dag. Landslagssamlingar internationellt varar mellan 2-2,5 månader varje år.
Sista gången jag hade tårar i ögon var det 1975 då vann jag junior EM, och för första gången har vi slagit rysskorna. 1989 vann Sverige också över ryssar och knep EM-silver.
Jag skulle önska mig att Ni skulle kunna uppleva den känslan av volleyboll lyckan och det önskar jag Er av mitt hjärta.
När kommer vår tur?
Till slut har jag bestämt mig att skriva min syn på vår resa. Kanske inte bara det, kanske också en liten hyllning till alla tjejer som var med på denna resa.
Denna resa var annorlunda än tidigare resor men också mer intressant för mig. Hur skulle det gå? 7 nya spelare i laget är en ganska stor utmaning för tränare och hela staben.
Av flera anledningar kunde vi inte spela med det lag vi har tänkt oss från början och det ansvaret, tyvärr, måste förbundet ta på sina axlar. Som ledningsgrupp i landslaget hade vi inte tid att gråta över de som inte var här. Vi hade ett uppdrag att från 13 olika individer bygga en lag.
Jag vill påstå att detta gäng tjejer var absolut ett av dem bästa vi har haft i Svenska Landslaget. Enlig flera utländska åsikter har vårt unga Svenska lag mycket bra struktur men saknar power. Och det är kanske det, man ska ta ut till klubbarna.
För dem flesta av tjejerna var det ett första ”rendezvous” med internationell volleyboll på hög nivå. Där spela man snabbt, där servar man 80 km i timme, där man är stor, stark och äter upp den svenska snällheten till frukosten.
Jag blev mycket glad när jag hörde att flera av tjejer tyckte att det kanske är tid att ändra tänkandet i den svenska volleybollen. Många av dem hade inte den blekaste aning om hur man läser en gameplan, har aldrig korrigerat sina matcher individuellt med Data Video. Aldrig tränat så intensivt och effektivt som under denna resa.
Måste säga att våra tjejer mognade på kort tid, inte bara som spelare men också som individer. De fick lära sig att ta ansvar för sig själv och andra.
Katta har tappat under denna resa bara ett par skor och nästan medicin väskan men det tycket hon själv att det var absolut det minsta hon har gjort på jätte länge och att hon vuxit i sin ansvarsroll.
För Madde och Nellie var den resan mycket lärorik, känslomässigt, många tårar men också dos av envishet som jag tycker är bara positiv. Madde var stor profil också i Israel där en lokal fotograf vill plåta henne till varje pris, sprang runt hallen och bad om tillåtelse. Brrrrrrrrr. Hur mycket Ni två tar åt er av resan det beror bara på Er själva. Men framtiden står definitiv med öppen dörr för ER.
Freja var min joker kort i laget. Man lärt sig att hon inte är lilla Freja som hon ser ut och kunde lita på Freja när det gäller. Tjejen som utvecklas hela tiden med stor potential när hon tänker och hon fatta.
Linn är arbetsnarkoman på sin position . Hoppa till allt som rör sig i närheten av nät och henne. Tystlåten myra som dansar som galning.
Carro (som alla undrade: Varför hon är med?) visade sig vara det avgörande kortet i flera matcher. A-hahaha upplevelse för de flesta. (”annanas”). Tjejen som är nyfiken på allt som finns runt omkring henne och inte bara det.
Kajsa var generalen i baklinjen som föddes på nytt som volleybollspelare och som libero. Först nu fattade hon hur man spela på den positionen på en högre nivå. Tjej med skin på näsan och så ödmjuk i sitt umgänge med alla andra. Hoppas Kajsa, att mina ord hjälpte dig i omklädningsrummet.
Andrea, Aida, Åsa Tina vara äldsta landslagspelarna. Ni har ansvarat för hela truppen, man kunde lita på Er. Det kändes trygg att ha med Er. Extra krydda var mina små stunder med Tina i bussen eller stor nyfikenhet vad Åsas kassar innehöll efter shopping – hmmmm.
Sara som försökte spela på allt, modig, smart utan några bromsar alls. Hjälpsamt och samtidigt en liten gangster med solglasögon (balkongen på Bielsko hotellet)
Till sist och inte minst Anna-panna. En tjej som imponerat på mig mycket på sistone. Har utvecklats sig enorm under resan gång men som inte tror till 100% på sina handlingar på plan och då stör det hennes spel. Stundvis spelar hon på hög internationell nivå som varvas med typisk svensk nivå. Hon behöver kontinuerligt spel mot de bästa lagen för att utveckla sitt spel.
Många personer undrar: ”Varför reser vi med landslaget och spelar internationellt när inte alla de bästa svenska spelare är med? Det kostar mycket och ni vinner aldrig.” Fick också höra att: ”Om ni inte har det bästa laget då kanske ni ska spela mot Albanien.” (för kännedom Albanien ligger på 69 plats i rankingen, lilla Sverige 108).
Genom att vi får åka till Universiaden, EM, VM- kval har vi unika tillfälle att spela mot de största volleybollnationerna i världen. Tjejerna för inspiration med sig hem om hur man spelar volleyboll på högsta nivå och kan sedan berätta i klubbarna vad krävs för att spela bättre volleyboll.
Det tillhör inte det vanliga att de stora, medelstora nationerna står i kö för att bjuda oss till internationellt spel. Tack vare vår landslagsstabs ledare kan vi matcha mot polska lag från div1 till landslaget eller spela mot Danmark. Ingen vill spela mot sämre lag, alla vill spela mot bättre och det behövs kontakter och tid för att kunna fixa detta.
Jag har aldrig hört talas om att ett landslaget byter 7-8 spelare varje år och kunna utveckla sig i den takten som övriga landslag gör i Europa.
• Är det slut på spelare i Sverige?
• Varför slutar våra svenska spelare så tidig?
Var ligger felet? Vi i Sverige är inte annorlunda än i andra länder. Vad behöver vi ledare som styr gruppen åstadkomma för att det ska fungera?
• Varför ska vi på landslagssamlingarna lära spelarna grundpositionerna, spelförståelse, läsa gameplaner från data volley och data video och mycket annat? Vad gör tränarna i klubbarna i Sverige? Är det bara vinst i den lilla Sverige som räknas, att vinna över KVK eller Lindesberg?
Självklart är det viktig men …
Vi måste tänka i andra dimensioner, inte bara vår lilla liga. Jag tror att dem flest är vinstsugna. När kommer vår tid? Vi måste samla krafter för att lyfta oss över gränser. Spelare, ledare och hela förbundet. Använda oss av moderna metoder både i träningsformer som i förvaltning av stor organisation som idrottsförbundet med externa företag som är kunniga att lyfta fram det som är bäst.
Utveckling av våra svenska spelare gå för långsamt. Fel system-tror jag inte. Jag vet, att tränarna på Volleybollgymnasiet gör ett fantastiskt jobb. Men det duger inte. För att vi ska börja konkurrera måste man träna mycket mer än 3 timmar 4-5 gånger i veckan. De flesta lag i Europa tränar 6-7 timmar per dag. Landslagssamlingar internationellt varar mellan 2-2,5 månader varje år.
Sista gången jag hade tårar i ögon var det 1975 då vann jag junior EM, och för första gången har vi slagit rysskorna. 1989 vann Sverige också över ryssar och knep EM-silver.
Jag skulle önska mig att Ni skulle kunna uppleva den känslan av volleyboll lyckan och det önskar jag Er av mitt hjärta.
När kommer vår tur?
Då var det över för den här gången
Nu är vi alla hemma på svenskmark igen och vill passa på att tacka alla er som följt oss på bloggen och som hejat på oss genom livescore eller på plats! Tack!=)
Inför hösten tar vi alla med oss intryck från sommarens resa och jag tror vi alla hittat fler än en sak att jobba på för att förbättra vårt eget spel.
Trevlig höst på er alla!
